Vad spelar det för roll vad jag känner? Känslor är ju ändå bara känslor och det är väl bättre att koncentrera mig på vad jag vill istället för att grotta ner mig i känsloträsket? Om det känns dåligt kan jag väl bara hitta på något annat när jag tröttnat på att tycka synd om mig själv?
Jag tror många av oss gör just detta; antingen tycker vi synd om oss själva när vi mår dåligt eller så struntar vi i våra negativa känslor och tänker positivt eller försöker hitta på något som vänder vår uppmärksamhet bort från att vi mår dåligt. Om vi gör så riskerar vi att missa viktig information om oss själva. När vi mår dåligt får vi signaler från vår kropp i form av känslor. Är vi beredda att lyssna på våra känslor kan vi använda dem för att ta reda på vad vi behöver.
Hur det känns i oss beror på om våra behov är tillgodosedda eller inte. Mår jag dåligt - jag kanske är ledsen eller deprimerad - kan jag vara säker på att ett behov jag har inte är tillräckligt uppfyllt. Om jag listar ut vad det är för behov som inte är tillgodosett kan jag lättare agera för att få det tillgodosett.
Genom att vara uppmärksam på mina känslor kan jag använda dem som en karta för att hitta rätt. Istället för att vara ett offer för mina känslor kan jag använda dem och låta dem leda mig till det jag längtar efter. Praktiskt, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar